Mamma jennie

Ja jag säger bara det....INTE en dans på rosor.... Med Ella var det inga problem hon var jätte duktig från första dagen.

Vidar har inte riktigt samma förutsättningar som Ella hade. Dett har bidragit till (utan att gå in på detaljer)
1. Blod   
2. amnings napp
3. mjölkstockning
4. 39,5 graders feber
5. panik
 
men nu.....ja nu ser jag ljuset i tunneln. Det gör nu inte oliiiidligt ont längre och mjölkstockningen har släppt och därmed har febern och paniken lagt sig :) Allt tack vare min underbara Mamma som har försett mig med diverse hjälpmedel, så som akupunkturnålar i huvudet för att göra mig avslappnad vid amningen och för att få mjölken att rinna till. Jag fick även någon sorts nässpray som stimulerar till att mjölken ska komma lättare när Vidar ammas. 

Så idag kluckade han på som han gjorde innan alla besvären kom och han var mätt och belåten...SKÖNT

Tanken om att ge upp amningen slog mig verkligen men jag kämpade vidare och det är jag glad för. Han får ju så mycket antikroppar och skydd från mig via amningen. 

Annars så börjar vardagen ta form, Ella har börjat kissa på sig lite oftare nu och hon sover lite dåligt men det har ju hänt mycket i hennes liv nu så det är bara normalt enligt dagispersonal, och BVC så vi hoppas på att hon snart repar sig. Jag lägger ut lite bilder i detta inlägg också så anlägsna släktingar (Caroline) får se sin systerson  oj konstigt det känndes att skriva son. JAG HAR EN SON...  galet.....

 Vidar med rådjursögon :)

 Vidar i Gammel farmor Leilas famn

 syskonkärlek

 tittar på när mamma och pappa gungar

 Ella på favorit lekplatsen