änglar finns dom?
1.....2........3......räknade jag tyst för mig själv. När jag räknat till 4 bestämde jag mig för att göra det.... Jag blundade hårt och satte mig ner för att sedan lägga mig på rygg. Jag öppnade ögonen och såg de mörka snöfyllda molnen ovanför mig. På avstånd hörde jag en hund skälla och det kom någon mot mig, jag hörde hur det knastrade i snön. Ett litet huvud böjde sig över mig och utbrast. -Maaammmmmaaaa é deeee??!! Ella tittade på mig med stora ögon och pekade upp mot vårt fågelbord. - Det är där fåglarna äter mat nu när deras mat är gömd under snön. Ella tittade på fågelbordet och gick vidare. hon var nöjd med svaret. Jag sträckte ut armarna rakt ut och drog dom sakta upp och ner. UNDERBART, jag gjorde samma rörelser med benen. NU kännde jag hur kallt det igentligen var att ligga där i tre decimeter djup snö med endast jeans och en semilång jacka på mig. Jag blundade en gång till och tänkte mig tillbaka i tiden då jag var 10 år och låg på exakt samma sätt i trädgården hos mina föräldrar. Känslan var densamma. Jag slog upp ögonen igen. Vidar har vaknat. jag reser mig upp och tittar ner på platsen jag precis legat på. En SNÖÄNGEL. det var nog säkert 15 år sedan jag gjorde en snöängel sist. samma kännsla nu som då. UNDERBART att få färdas tillbaka till sin barndom, jag tittade bort mot Ella som "målade" äppelträdet med snö.....Kunde känna hennes glädje att få leka ute i snön. Vidar låg och jollrade i vagnen efter att ha sovit sin förmiddags tupplur...
Jag älskar mina barn
